Blicken är rakt fram när Jacob Wallenberg kliver ned för trapporna i Palaestras hörsal. Han har troligen aldrig vandrat dessa trappsteg, ändå vet han precis när de landar och när foten bör lämna kanten. Han fortsätter, “Jag gillar att stå upp och tala”, medan finansanalytikern tillika moderatorn tvingar honom ner i den röda fåtöljen. Motvilligt sätter sig Wallenberg ned samtidigt som han flyttar på ljusstaken som han menar sitter alldeles för nära de vårtemade blommorna. Under loppet av trettio sekunder uppvisar den femte generationen Wallenberg på charm, kontroll och oklanderlig makt.
Kusinerna Wallenberg är de mest inflytelserika personerna i Sverige. Den numera folkaktien Investor noterar dagen till ära sin absolut bästa kvartalsrapport i historien. Jacob Wallenberg själv, styrelseordförande i Investor, beskriver en omvärld som rör sig i en fullkomlig hastighet. AI, krig och konflikt och tuff konkurrens i tillväxtmarknader. För att vara amazonas i den svenska näringsskogen krävs det därför en fokuserad omvärldsbevakning och en ständig paranoia.
Förra veckan förvärvade Investor Stegra, ett av två svenska projekt att utvinna stål av vätgas. Ett projekt som under lång tid har gått på tomgång utan tydliga framgångar, ett Northvolt 2. Wallenberg är tydlig med att affären är affärsmässig. Salen full av ekonomer skruvar sig medan Investorordföranden sedan fortsätter med att det såklart också har med bilden av Sverige att göra. Att projekt såsom Northvolt och i förlängningen Stegra skadar det svenska näringslivets rykte, det gynnar ingen. Han beskriver det som ett beslut av “hjärna och hjärta”, i ett sant filantropiskt andetag.
Det är just denna instinkt som moderatorn Henrik Mitelman (för övrigt en trevlig krönikör i EFN) beskriver i en anekdot från sin tid som analytiker på SEB. Han hade precis gjort en lång analys, med ett gediget underlag av diverse siffror, när Peter Wallenberg (Jacobs pappa) stoppar upp, viftar bort siffrorna och frågar “men vad är drivet, vad är sektorns drivkraft”? Dessa pampar och deras förmåga att stoppa fingret i luften och se vart vinden blåser påminner mig om filmen ‘Margin Call’. En junior analytiker har hittat enorma mängder MBSer i samklang med en enorm hävstång, våning för våning går han upp för att förklara det Mordor han hittat för högre och högre chefer tills han kommer till John Tuld (Jacob Wallenberg).
När Peter Sullivan ska beskriva sin siffermetod stoppar finanspampen John Tuld honom.
“I’m here for one reason and one reason alone. I’m here to guess what the music might do a week, a month, a year from now. That’s it. Nothing more.”
John Tuld fortsätter.
“And please, speak as you might to a young child. Or a golden retriever. It wasn’t brains that brought me here; I assure you that.”
Jacob Wallenberg är precis som Tuld en strateg, han hör musiken. Han citerar sin farfar, Marcus Wallenberg, som en dag slutade investera i tåg för att istället utveckla flyget, som i sin tur blev SAS.
“Det finns endast en tradition värd att bevara, att byta ut det gamla mot det nya.”
Det handlar inte om ‘smartness’, anledningen menar Wallenberg till att USAs BNP sprungit om EU med 25 procentenheter handlar om ‘hunger’. I Kina är de hungrigare, de tar fram en bil på ett och ett halvt år medan det för tyskarna tar närmare fem.
Att byta ut det gamla mot det nya handlar om att våga krascha, det handlar om att vara hack i häl, att hela tiden vara på tårna. Annars missar man startskottet och kvar i blicken blir ryggarna på de som springer ifrån. När Jacob Wallenberg lyssnar till musiken, känner vinden blåsa mot hans finger handlar det inte om gruvdrillar (Epiroc) eller diskmaskiner (Electrolux), det handlar om AI och grön omställning. Det handlar om både ‘hjärta och hjärna’.
Jacob Wallenberg beskriver sig som en människa som lever här och nu, dag till dag men med en ständig blick framåt. Esse non videri, så lyder Wallenbergfamiljens valspråk. Effektivt men i en vaksamhet och med ett mod att alltid vara den första pingvin som hoppar ner i vaken. Med dessa ord som bas lämnar han de tappra studenterna med ett sista tips. Att alltid följa den väg där hjärtat känns bulta som mest men också att kolla på engelsmännens ‘liberal arts’. Att lära sig om konst, historia, politik och filosofi (och kanske lite ekonomi). Att förvärva sig egenskapen Hjärna och Hjärta.
Hugo Clarin