Aktuellt
”Liberalerna sätter alltid hårt mot hårt”
Intervju med klimat- och miljöminister Romina Pourmokhtari (L)
Romina Pourmokhtari (L) gästade under fredagen Lunds Universitets Politiska och Ekonomiska Förening, LUPEF. Klimat- och miljöministern stannade upp i EU-valskampanjen i centrala Lund för en intervju med Appell, innan hon åkte vidare till Malmö. – Av Malte Edman och Benjamin Bengtsson – Publicerad 3/6/2024
M: Hur ska vi nå nettonoll till 2045?
– Vi ska nå nettonoll till 2045 genom att ge alla som behöver minska sina utsläpp förutsättningarna att göra det. Klimatomställningen sker genom miljoner och miljoner beslut som fattas i företag, i bolagsstyrelser och hemma vid köksborden i varje hushåll, och de besluten ska vara i riktning med de som är bra för klimatet. Så vi gör det genom att skapa förutsättningar för klimatomställningen, gör det lätt att göra rätt
Har ni gjort nog där? För det klimatpolitiska rådet kom med sin rapport i våras, och den var rätt stark i sin kritik, det stod att er handlingsplan brast i konkretion, brast i saklighet. Så har ni en plan på plats som är tillräcklig för 2045, eller måste mer på plats?
– Det måste alltid mer på plats, annars hade jag inte behövt ha det här jobbet, då hade jag kunnat vara miljöminister istället, om vi hade varit klara. Vi har fortfarande en klimatkris, vi har inte löst alla frågor, men vi är på rätt kurs, och vi är på en bättre kurs än vad vi var tidigare, tycker den här regeringen, eftersom vi välkomnar alla fossilfria kraftslag och lägger om energipolitiken. Vi behöver alltid göra mer, så kritiken behöver också alltid finnas där, för att förbättra politiken, så att den kan bli så bra som möjligt.
Men även om vi är på rätt kurs på långt håll så medgav du själv uppe på LUPEF att vi har tagit steg tillbaka, och särskilt vad gäller utsläppen inom transportsektorn, när ni minskat reduktionsplikten till 6% och sänkt bensin och dieselskatt. Kommer vi att kunna nå etappmålet 2030?
– Ja, det kommer vi att kunna, men det kommer att kräva mycket högre elektrifieringstakt än vad vi har nu, och därför måste vi på olika sätt stimulera elektrifieringstakten i fordonsflottan på ett bättre sätt än vad vi har gjort hittills. Den tidigare regeringen hade ju ett bonus-malus-system som skulle bidra till elektrifieringen av fordonssektorn, det menade vi inte gav tillräckligt mycket effekt eftersom det kostade sju miljarder i utgifter och mest handlade om att finansiera nybilsköp och det är ju en ganska begränsad grupp som har råd att köpa en helt ny elbil. Så jag är intresserad av att stimulera andrahandsmarknaden med samma pengar och också se till att vi har laddinfrastruktur runtom i hela landet så att fler ser elbilar som ett alternativ så på så sätt vill jag främja elbilar.
Men samtidigt så stämmer det väl att ni då lägger ert hopp till elektrifieringen då och ger upp den väg vi hade innan med att bland in biodrivmedel som lösning, bygger inte det på en rätt stor teknikoptimism?
– Jag skulle inte säga att vi lägger allt vårt hopp till elektrifieringen, men absolut, vi ser elektrifieringen som det främsta verktyget, och skälet till det är att elektrifieringen tar oss hela vägen ner till noll, fordon för fordon. Reduktionsplikt kan bara göra så mycket, och där finns fortfarande fossila utsläpp, och om det är noll vi ska nå, då är jag intresserad av nolltekniken. Men absolut, vi kommer fortsätta att behöva bränsleskatter, reduktionsplikt, och det har också Sverige idag, vi har bränsleskatter och vi har reduktionsplikt.
M: Men för att komma tillbaks till rådets kritik…
B: Kan jag hoppa in med en fråga, för du nämnde laddinfrastruktur…
M: …Okej.
– Han var i ett flow här!
B: … för du nämnde laddinfrastruktur, och du nämnde det även vid LUPEF och du sade att det nästan gått för bra, vi har gjort väldigt stora framsteg i elektrifieringen, som vi inte hade räknat med. Ser du någon risk med att det kan gå för snabbt?
– Jag ser en risk med om vi lägger alla ägg i elektrifieringskorgen helt plötsligt, så jag tänker på dieselkrisen i Europa när alla hade investerat så mycket i dieselbilar och sen märkte vi att det var väldigt skadligt och kalkylerna för hur mycket det påverkar utsläppen var, ja, korrupta. Så jag är väldigt mån om att vi alltid ska ha jämförbara spelregler för olika kraftslag, välkomna alla tekniker, ha teknikneutralitet i så hög utsträckning som möjligt. Men att det går för snabbt? Nej, batteridriven bil var någonting man började med när bilen uppfanns, men sen så flög ju inte de svenska företagen, utan det blev istället andra företag som inte gjorde elbilar som vann. Så tekniken finns där, och vår kapacitet att värna innovationen är bra.
Konkurrensverket tog fram en rapport på vissa risker med att bygga ut laddinfrastrukturen via marknaden. Det ska växa av sig själv, och det ska finnas en organisk marknad för det, men själva grundprodukten är ju el, och en kilowatt är en kilowatt, oavsett vem som säljer det. Det kan leda till dålig differensiering och konkurrans mellan aktörerna. Hur får man en marknad att frodas i laddinfrastruktursutbyggnaden?
– Jättebra fråga. Man gör det genom att som politiker ta ansvar för att infrastrukturen behöver finnas där. Så jag arbetar exempelvis genom att som minister samla olika parter i ett rum. Kommunen, företaget som säljer ellastbilar eller vad det är, ett lokalt elbolag, och andra i samma rum, och sen gör man ofta de här satsningarna på laddinfrastruktur tillsammans. Det är ofta flera parter som går in i satsningarna på varje plats, och pengarna kommer ju i stor utsträckning från staten, pengar som exempelvis kommer från klimatklivet eller så, men också ofta en stor andel privata pengar också från de här företagen, för de vill kunna ta creden för att de har gjort den här investeringen.
Men hur kan då nya företag komma in på marknaden?
– Det är ju initiativ som behöver tas lokalt, på ställe för ställe, och det är någonting som går i rätt riktning, men vi ser att det finns en potential att öka takten och jag menar att tiden för att bygga ut infrastrukturen för elektrifiering av transportflottan den den är nu, det behöver ske nu, och därför satsar vi över fyra miljarder på det laddinfrastruktur de kommande åren och det är väldigt mycket i kontrast till vad som har satsats innan.
M: Klimatpolitiska rådet nämner att det ni beslutat under 2023 kommer att öka utsläppen under 2024, sen kan man få ner dem på lång sikt, men ni har ännu inte presenterat de åtgärder som skulle kompensera den utsläppsökning som sker på grund av sänkt bensin och dieselskatt och sänkt reduktionsplikt. Vilka är de åtgärderna och när kommer de?
– Delvis har vi presenterat de åtgärderna eftersom de är åtgärder som är på plats redan nu, det vill säga, vi kommer fortsatt ha bränsleskatter, reduktionsplikt, subventioner, elektrifiering. Frågan är vilken kombination av styrmedel som ska ta oss hela vägen till målen. Den tidigare regeringens plan för det det var en stor lutning på reduktionsplikten, och den ledde till att Sverige köpte upp en tredjedel av hela världens produktion av HVO, och det menade vi var ohållbart. Det var också ett av de främsta skälen till att priserna gick upp så mycket och därför lägger vi om i reduktionsplikten. Vår tanke för hur vi ska kompensera för det är att efter de här två åren så är det elektrifieringen, utsläppshandeln och förhoppningsvis andra typer av verktyg som också kan in i leken tillsammans, en bred palett med flera styrmedel.
– En ytterligare kritik från klimatpolitiska rådet är att ansvaret för utsläppsminskningarna för att nå etappmålet 2030 och EU:s krav på oss till 2030 läggs på nästa mandatperiod. Den regering du sitter i nu, kan man väl säga vann valet delvis på att lova sänkta bränslepriser och sänkta elpriser? Kärnkraft kommer inte komma på plats förrän om tio, femton år. Finns det inte en risk att SD sätter hårt mot hårt i nästa val och inte kommer att acceptera några åtgärder som kommer att leda till exempelvis högre bränslepriser. Vad kommer liberalernas syn vara där, kommer ni sätta hårt mot hårt också?
– Liberalerna sätter alltid hårt mot hårt. Vi sätter hårt mot hårt i alla koalitioner vi är med i, och driver på för att vår politik ska få genomslag. Om man oroar sig för vad som kommer att hända nästa mandatperiod då kan jag bara mana till att man röstar på partier som tar klimatfrågan på stort allvar och prioriterar den, så som mitt parti liberalerna, men också flera partier, som lyfter upp den högt på agendan och har bra svar på hur vi ska lösa frågan också. Men jag behöver ju komma överens i en koalition, och att använda just höga bränsleskatter och reduktionsplikt för att nå målen är inte någonting jag har stöd för hos mina koalitionspartier.
Ett annat perspektiv som framförs är att man borde ha mer riktade åtgärder. Om det exempelvis är landsbygden som man måste kunna ta sig till jobbet med bilen på, så ger en bred skattesänkning även mer till folk som pendlar inom stortockholm och Göteborg, där kollektivtrafik finns som ett alternativ.
– Precis den kritiken är ju det vi har tagit fasta på – innan den har lyfts upp av andra – i vår klimathandlingsplan. Alltså, det är ju precis det som vår politik bygger på, att den klimatomställning som vi har nu har gjorts väldigt mycket på bekostnad av utsatta hushåll och på folk som inte har samma möjligheter att exempelvis röra sig omkring i en stad. Så det här med att ha en mer rättvis klimatpolitik som inte belastar de särskilt utsatta hushållen, utan att man exempelvis kan ha riktade styrmedel, att man kan ha riktade kompensationer för mer utsatta hushåll, det är ju precis det vi skriver i vår klimathandlingsplan det är det som har saknats tidigare.
Ni vill inte utveckla reseavdraget mer?
Reseavdraget är absolut ett sätt man kan stimulera klimatomställning på, nu har ju reseavdraget lagts om av andra skäl, och är ju inte där vår främsta klimatpolitik ligger, utan det är mer i elektrifiering.
För att fortsätta på temat kollektivtrafik. Kollektivtrafikpriserna har ju också gått upp väldigt mycket, infrastrukturministern fick en fråga om det här för några veckor sedan och sade att det var regionernas ansvar, inte hans, men uppenbarligen tar ju regeringen ansvar för priset på bensin och diesel. Jag tänker också på den PM som läcktes från trafikverket, där man har räknat fel i sina prognoser i trettio år och överskattat ökningen av vägtrafik och underskattat ökningen på järnvägen, och att ni, den nuvarande regeringen har tagit pengar från järnvägsunderhåll och satt på vägunderhåll. Borde inte järnvägen upprioriteras igen?
– Liberalerna kämpar för att järnvägen ska få mer pengar och mer fokus i politiken, och jag tycker absolut att man ska beakta det som trafikverket har kommit fram med, att det har varit kalkyler som har varit felaktiga. Vi märker att det är fler som vill använda kollektivtrafiken, och att det är fler och fler användare, och då måste man ju investera i kollektivtrafiken, så det är absolut någonting som mitt parti jobbar för. Skälen till att man har gjort satsningar i regeringen på vägunderhåll det är inte minst för att vi har haft väldigt dåligt underhållna vägar. Så vi har haft skador, olyckor som sker på grund av att våra vägar rasar ihop, och på samma sätt som att det inte går att acceptera i järnvägen av säkerhetsskäl så finns det ett ansvar vi behöver ta även för biltrafiken.
Är ni öppna för att se över det finanspolitiska ramverket i den här klimatkrisen vi är i?
Ja, vårt parti är öppna för det och har drivit den frågan, att vi behöver titta på hur vi kan allokera mängderna kapital som behövs för att investera i klimatomställningen nu. Det skulle gynna svensk ekonomi och i slutändan också gynna den ekonomiska situation som vi är i, även om vissa menar att det skulle kunna vara en fara att öppna upp det finanspolitiska ramverket.
Du är marknadsliberal, och då vill man inte att staten ska välja vinnaren, det ska marknaden få göra, men vad gäller kärnkraften så vill man ge kreditgarantier på 400 miljarder? Är inte det att staten går in och väljer vilken teknik vi ska ha, istället för marknaden?
– Jo, det är att staten går in och hjälper, och regeringen har beslutat sig för att vi behöver hjälpa kärnkraften nu, efter de här åren av ha rest upp hinder, avgifter och annat lagmässigt tvång mot kärnkraft, så det är skälet till att man nu vill kompensera för det. Men personligen så har jag alltid drivit på för att liberalerna ska vara emot kreditgarantier för kärnkraften, för jag är marknadsliberal och jag tror på marknadens spelregler, jag tycker inte man ska snedvrida spelreglerna för en energimarknad, utan ja, jag är marknadsliberal. Så det är inte min favoritmetod.
Kan vi ta en till, om favoritmetoder? Du fick en fråga uppe på LUPEF om tvång och att ändra sin livsstil, och då sade du att du tror inte att vi kommer att behöva göra det, men några minuter innan hade du snackat om att du vill förbjuda bottentrålning…
– Ja precis!
…så det är inte riktigt en marknadslösning, det här är väl att man säger att det här kan vi inte syssla med, det här måste vi förbjuda?
Absolut, om man tittar till fisket och ser vad bottentrålning är, då är ju det i princip som att hundra personer skulle ha var sitt privatjet som går konstant, utan att de flyger någonstans, utan bara står och bolmar ut koldioxid. Det är i princip vad trålningen gör för våra hav, och det tror jag att rätt många rätt så snabbt skulle reagera emot. Men när man pratar om förbud och reglering av olika slag, då blir det ofta rätt förenklat, det blir ska vi ha ett förbud eller inte? På olika sätt kan man styra bort saker som är skadliga, exempelvis genom krav som stegras år för år, eller andra modeller som EU använder sig av, och de tycker jag är väldigt bra för att styra marknaden eller styra människan i rätt riktning.
Intervju: Malte Edman och Benjamin Bengtsson
Foto: Benjamin Bengtsson
Appell och LPPES är politiskt och religiöst obundna, ställningstaganden i artiklar är skribenternas egna och ej föreningens.