Tro mig, jag har frodats i denna intensiva valfeber som präglat Lund och resten av Sverige de senaste månaderna. Aldrig tidigare har jag befunnit mig i ett sammanhang där tankegångar, åsikter och ifrågasättande har utbyts på ett så förstående och accepterande sätt. Inte en enda utgång eller lunchpaus har passerat utan att jag involverat mig i eller åhört en diskussion av politisk rang. Sällan har dessa samtal syftet att sprida en särskild opinion, ofta använder vi varandra för att pussla ihop en någorlunda nyanserad helhet av alla de bitar kampanjande som kastats på oss i vardagen. Men vid de tillfällen som vårt kartläggande ändå leder oss in på meningsskiljaktigheter upplever jag att jämnåriga i min närhet är väldigt duktiga på att lyssna, vara öppna och acceptera en eventuell oenighet.
Detta är något som i andra sammanhang kan kännas som ett helt orealistiskt ideal. Framförallt känner jag så när jag pratar med äldre ”vuxna” personer. Vi har absolut haft meningsfulla diskussioner där ytterligare nyanser tillkommit till min nu flerdimensionella helhetsmålning. Men konstigt nog kommer dessa från världsbilder som annars verkar ganska grå. Och ännu konstigare är det att de vuxna inte tycks ha något intresse över att hitta nya – eller ta del av mina – nyanser överhuvud taget. För mer frekvent än sällan blir kommentaren på min utläggning ”men så tänker alla unga innan de fått känna på livet påriktigt”. Som om min ålder gör det helt okej att lägga på locket och ignorera min uppfattning.
Jag är trött på att vara den som är ung och naiv.
Nej, jag har inte levt lika länge som dessa personer och det bidrar säkert till hur starkt vi känner inför olika frågor. Men jag tycker inte att det gör mig till en mindre värdig kandidat till diskussionen. Nej, jag vet personligen inte hur det känns att stå i lång vårdkö och nej jag har aldrig ens varit nära på att vara höginkomsttagare. Nej, jag har aldrig heller blivit varslad från mitt jobb och nekad bidrag. Men det betyder inte att jag saknar empatin som krävs för att sätta sig in i en sådan situation. Och det betyder framförallt inte att jag saknar förmågan att förstå lösningar på de problem som präglar min samtid lika mycket som din, eller min framtid mer än din.
Om något så borde detta göra att jag är mer objektiv till den information som når mig. Min unga ålder må resultera i en ganska skral kanvas men det gör mig till allt annat än naiv. Tvärt om. Om något är jag mindre blind för de ideologiska värdegrundskiftningar som flyger rakt över huvudet på den djupt förtrollade partisympatisören. Att hålla fast i samma åsikter i 20 års tid som om dem vore satt i sten är inget att skryta om. Vår samtid förändras och bör även inställningen gentemot ung opinion.
Jag är trött på att vara för liten för att förstå. För det är jag tydligen fortfarande,trots att jag spenderar all min vakna tid på att studera vårt samhälle på universitetsnivå. Trots att jag är så hungrig och nyfiken att jag bokstavligen äternyheterna till frukost. Jag är tydligen fortfarande för liten, trots att jag är fyra år äldre än när vi hade den här diskussionen sist.
Amelie Ekelund