Carl Bildt och Margot Wallström besökte Lund för cirka två veckor sedan för att prata om nutida utrikespolitik på studentafton, Bildt börjar till och med närma sig Tage Erlanders rekord av 19 studentafton med sina 17. Jag måste erkänna att det har gett färdighet, både Bildt och Wallström bjöd på sig själva och bidrog till många skratt i stadsteatern. Att hinna med tre krig, en omtumlad världsordning och NATO var dock ambitiöst. Detta ledde till att både Bildt men främst Wallström blev avbrutna vid flera tillfällen av Jakob Hallgren, kvällens moderator, för att hinna med kvällens agenda. Det blev mer en checklista av de olika kriserna istället för en givande diskussion, vilket i mina ögon är hela anledningen till varför talarna är där. Trots avbrotten var det kul att få höra två experter inom ämnet på två olika sidor av det politiska spektrumet dela liknande åsikter, på något sätt gav det ett hopp om enighet.
Av alla ämnen reagerade jag absolut mest på när Hallgren tog upp Israels “krig” i Gaza. Båda talarna valde att motstå från att ge en kommentar då detta har i senare tid blivit besvarat, oavsett vad de sagt, med hat och hotfulla meddelanden. I mina ögon är detta slutet på vad som är en hälsosam demokrati.
Dagen, vilket redan verkar vara här, vi slutar diskutera, förklara, argumentera och för en konversation tappar politik all sin mening. Att ha en åsikt och tycka är bland det viktigaste i en fri demokrati men att mordhota någon på grund av vad de säger går långt över gränsen till vad som är vettigt. På något vis känner jag att detta visar en trend av vart den politiska diskussionen är på väg. De traditionella medierna gör ett aktivt val att snabbare pumpa ut nyheter och artiklar för att rivalisera informationen folk får i sina ekokammare på facebook. Folk hinner inte ta del av tillräcklig information innan de bildar en åsikt och utgår från det man oftast ser först, i många fall de mest radikala. Starka kontrast mellan åsikter skapar bara block som spottar framför fötterna på det andra.
På sociala medier kryllar det med bottar som bekräftar folks flöden och därmed vidhålls dessa åsikter då de aldrig blir utmanade. Inte minst utnyttjar länder detta på flera olika plan för att skapa en slags allmän uppfattning kring en situation. Detta är minst sagt inget nytt. Ett exempel är när CIA främjade den abstrakta konsten under 1950-talet då det symboliserade friheten kapitalismen erbjöd i jämförelse med den mer strikta socialrealismen som dominerade i sovjet. Det är mycket möjligt, trots sina revolutionerande verk, att konstnärer som Jackson Pollock, Mark Rothko och Lee Krasner aldrig skulle funnit sig i samma rampljus utan staten de själva var kritiker till.
Att bli konspirationsteoretiker gällande all information vi tar del av är inte mitt budskap. Vad jag vill säga är att vi ska hejda oss. Var mer kritiska, inte minst mot vad vi själva tycker och känner. Utmana dig själv och se till att du faktiskt kan förklara varför du har den åsikt du har innan du börjar predika på nätet. Invandring är ett fantastiskt exempel där alla har extremt starka åsikter över någonting som de egentligen inte förstår vad det har för påverkan på samhället eller vart problematiken egentligen ligger. Det är enkelt för politiker att utnyttja denna okunskap och rikta kritik. Så snälla, var mer snälla och snälla läs på mer!
Melwin Eklund
