Richard Wahlström arbetar idag som kommunikationsrådgivare inom Public Affairs på byrån Diplomat Communications. Han har en kandidatexamen i statskunskap från Uppsala universitet och har praktiserat på Sveriges ambassad i Aten. Dessutom har han varit pressekreterare till Maria Malmer Stenergard under hennes tid som migrationsminister och därefter utrikesminister. Douglas Johansson möter honom för en intervju.
Vad innebär din roll på Diplomat Communications och hur ser det dagliga arbetet ut?
Vi är en strategisk kommunikationsbyrå som hjälper företag och organisationer att bygga relationer, driva intern och extern förändring, och hantera affärsrisker. Från min horisont kan det innebära att hjälpa till med positionering, omvärldsanalys och strategisk rådgivning. Vi brukar säga att vi arbetar i skärningspunkten mellan politiken och näringslivet. Företag vill ofta ha hjälp att förstå olika politiska strömningar, kommande lagstiftning eller vad som kan väntas efter nästa val. Och politiken är, på en bra dag, intresserad av vilka förutsättningar näringslivet behöver för att stärka konkurrenskraften och bidra till ökad tillväxt. Vi är som bäst när vi kan möjliggöra ett sådant utbyte mellan näringslivet och politiken, det är dessutom riktigt roligt.
Jag är Senior Associate på byrån och vad det innebär i praktiken kan se väldigt olika ut. Några exempel från min arbetsvardag som kommunikationsrådgivare kan innefatta omvärldsbevakning av en viss fråga, framtagande av en rapport, planering av ett koncept för ett seminarium eller genomförande av ett rundabordssamtal. Nu finns det en hel del företag som vill etablera sig på den svenska marknaden och där vi kan bidra med värdefull strategisk rådgivning. Eftersom jag tidigare har arbetat med press, medietränar jag även företagsledningar i syfte att ge förståelse för medielandskapet, få strategier inför en medial intervju och praktiskt träna på att framföra budskap tryggt och förtroendeingivande. Ibland hoppar jag in som pressjour.
Finns det situationer där företag kontaktar dig för rådgivning under pågående kriser?
Vår byrå har tillgänglighet dygnet runt och det kan ju hända att ett företag hör av sig på kvällen och behöver hjälp på plats dagen efter, exempelvis eftersom företaget står inför en medial kris. Jag har ju jobbat politiskt och där kan ledtiderna vara betydligt kortare, inte minst i utrikespolitiken, så det är egentligen inga konstigheter. Det kan såklart bero på vilken typ av kommunikativ utmaning ett företag ställs inför men att rådgivningen ibland behöver gå mycket fort är en verklighet att förhålla sig till. Det är dynamiskt och kul!
Vad är roligast med jobbet?
Det roligaste är variationen i mina uppdrag. Jag jobbar bland annat med försvars- och säkerhetsfrågor, energifrågor och utbildningsfrågor. Det är helt olika områden som rymmer många nyanser och dimensioner. Jag har svårt att se en annan arbetsplats som kombinerar de politikområdena på daglig basis. För att jag ka kunna göra ett bra jobb behöver jag vara påläst och därför konsumerar jag mycket nyheter för vara uppdaterad på olika frågor, stort som smått, i samhällsutvecklingen. På så sätt får jag anledning att fylla på mina egna perspektiv. Nu kan jag exempelvis väldigt mycket mer om vindkraft och vattenkraft än för bara ett år sedan.
Hur kommer det sig att du hamnade i politiken från första början?
Jag har alltid engagerat mig och det grundar sig väl i ett genuint samhällsintresse, att vilja skapa förändring till det bättre. På högstadiet var jag elevrådsordförande och på gymnasiet var jag elevkårsordförande. Dessutom tog jag initiativ till ett ungdomsråd på Östermalm, där jag är uppvuxen, som jag var ordförande för under ett par år. Mina engagemang vid sidan
av plugg eller jobb har varit en hobby och samtidigt gett mig så mycket som inte kan mätas i pengar, för det vore nog egentligen en förlustaffär. Samtidigt har engagemanget öppnat dörrar och mycket kan jag härleda bakåt, att det där styrelseuppdraget gjorde att jag hamnade i det där sammanhanget som gjorde att jag lärde känna de där personerna. Det var nog egentligen få i min närhet som förvånades när jag sedan började jobba med politik efter att ha slutfört plugget.
Bild: Fördrink innan tysk statsbankett tillsammans med svenska kronprinsessparet.
Känner du att ditt engagemang har gynnat dig i arbetslivet?
Jag har absolut slipat vissa förmågor och gynnats av att jag valt att engagera mig, men det har aldrig varit huvudsyftet. Framför allt innebär ett ideellt engagemang att träffa människor som i någon mån delar idén av vad vi håller på med och vart vi är på väg. Det har möjliggjort ett ganska stort nätverk som består av många olika personer att inspireras och lära sig av, men samtidigt också att diskutera och stöta idéer med. Det är kul att se var andra hamnar som jag tidigare suttit i olika styrelser med, och ibland korsas våra vägar i nya sammanhang där vi får utbyte av varandra. Men det kan lika gärna vara att vi hamnat i konkurrerande verksamheter, som i olika partier. Jag satt en gång i samma styrelse som en person som flera år senare blev Magdalena Anderssons pressekreterare, men när vi jobbade tillsammans var det opolitiskt. Så när utrikesministern och oppositionsledaren skulle mötas i en debatt i Agenda sprang vi på varandra igen medan våra chefer satt i sminket hos SVT.
Min rektor i grundskolan sa en gång till mig att man aldrig kan veta när man stöter på en person igen och i vilka nya sammanhang man kan ha nytta av det, vilket man alltid bör ha med sig. Det har jag tagit fasta på, för vägar tenderar att korsas. Ett exempel är när jag skulle göra prao i nian. Jag ville så himla gärna göra min praovecka i Riksdagen och få se det politiska livet inifrån, men det kändes omöjligt att få till. Efter mängder av samtal till olika riksdagsledamöter blev jag till slut hänvisad till den moderata ledamoten Dag Klackenberg som var ny i Riksdagen. Även om Dag var en nykomling som politiker var han en senior profil i näringslivet, bland annat som VD för Svensk Handel. Under praktiken fick jag bland mycket annat häftigt följa med honom till ett lokalmöte med Kista-Moderaterna. Där introducerade Dag mig för en ung kille med ett imponerade driv, ”lägg hans namn på minnet, för han kommer gå långt“. Därefter stötte vi på varandra i många olika sammanhang under åren som följde. När statsministern hösten 2024 presenterade regeringsförklaringen och utrikesministern tillträdde fick hon även en ny statsrådskollega på Utrikesdepartementet, och när de två ministrarna strax därefter skulle transporteras till statsministerns pressträff sågs vi igen vid Säpo-bilarna. Benjamin Dousa var ny bistånds- och utrikeshandelsminister och mitt möte med honom i Kista 10 år tidigare gjorde sig påmint. Och precis som Dag förutspådde då, tror jag också att Benjamin kommer gå långt.
I slutet av din kandidat i Uppsala praktiserade du på Sveriges ambassad i Aten, hur var det?
Det var superspännande på många sätt och Grekland är ett väldigt häftigt land som många svenskar har en anknytning till. Varje år uppskattar ambassaden att hela 850 000 svenskar reser till Grekland, framför allt till öarna under sommarmånaderna men ganska få tar sig till huvudstaden. Från mitt kontor hade jag utsikt över den antika olympiastadion och landets historiska arv var ständigt närvarande. Grekland är ju som bekant demokratins vagga med många historiska monument. Landet geografiska lokalisering öppnar också för en hel del intressanta politiska frågor, inte minst migrationsströmmarna till Europa från Afrika och Mellanöstern. Bland mycket annat bevakade jag migrationsfrågorna och energifrågorna, och Greklands energimix är väldigt intressant. De har exempelvis ingen kärnkraft, vilket grundar sig i oron för de jordbävningar landet utsätts för, något jag själv fick uppleva på plats. Istället satsar de på vindkraften, framför allt den havsbaserade vindkraften som på grund av havsdjupet utgörs av flytande vindturbiner. Som EU-länder har vi en hel del att göra med varandra, vilket för ambassadens politiska bevakning märks kopplat till de ständigt pågående ministerrådsmötena i Bryssel. Under min tid på ambassaden blev våra länder även allierade genom Sveriges inträde i Nato. När ratificeringsdokumenten lämnades in var välkomnandet varmt från grekisk sida med många glada tillrop i officiella kanaler. Det kändes gott att lämna ambassaden i vetskap om att våra länders relationer därmed hade stärkts. Hur mycket av det som var min egen förtjänst låter jag vara osagt. Under min tid på ambassaden anordnades också förtidsröstning för utlandssvenskar som ville rösta i valet till EU-parlamentet. Det var ett kul och viktigt demokratiarbete.
Hur var livet vid sidan om arbetet på ambassaden?
Aten är en superhäftig stad som jag verkligen kan rekommendera. Det finns väldigt mycket historia och kulturliv med pulserande bargator att upptäcka. Jag passade på att göra en hel del utflykter till de närliggande öarna men ett starkt tips är också att upptäcka inlandet. Vid ett tillfälle följde jag med Sveriges ambassadör till ett bilateralt möte med Greklands turistminister som var angelägen om att vrida bilden av Grekland som enbart en sommardestination, för det märks att på många av öarna är turismen stundvis överväldigande. Hon önskade därför marknadsföra Grekland även som en vinterdestination för turister från de nordiska länderna. Man kan faktiskt åka skidor i Grekland, och från Aten kan man runt årsskiftet se snötäckta bergstoppar. Jag tror dock att det hade krävts en riktigt skicklig strategisk kommunikationsbyrå för att få svenska familjer att vända sig till Grekland när en skidsemester ska planeras.
Hur fick du jobbet som pressekreterare hos Migrationsministern?
Det började faktiskt när jag satt på ambassaden och skrev på en rapport om det aktuella migrationsläget i Grekland. När jag tog en paus och scrollade LinkedIn fick jag upp ett inlägg om att migrationsministern sökte ny pressekreterare. Jag blev nyfiken och hörde av mig direkt, och berättade faktiskt i min ansökan att jag i detta nu skrev migrationsrapport. Efter en längre process med olika intervjuer, säkerhetsprövningar och samtal med ministern fick jag erbjudande om tjänsten. Vi hade samsyn om mycket och klickade bra med varandra, det kändes helt rätt så jag tackade ja.
Bild: På plats i Odessa med de nordisk- baltiska utrikesministrarna. Här med bland andra Lars Lökke Rasmussen och Ukrainas Andrij Sybinha som vi träffade många gånger.
Kunde du, som nyss avslutat din kandidat, känna ett impostersyndrom när du fick anställningen?
Det kändes självklart stort och ärofyllt att få jobba så nära för ett statsråd i Sveriges regering, men även som en fantastisk möjlighet och en spännande utmaning. När jag klev på uppdraget var regeringen halvvägs in i mandatperioden med Tidö-samarbetet och fokus var på att leverera på löftena till väljarna. Det handlade framför allt om en stram migration för överskådlig framtid, för det är så vi kan minska utanförskapet och möjliggöra integrationen. Det handlar om att de som redan är här, men som inte kan språket och står utan sysselsättning, ska bli en del av svensk samhällsgemenskap. Det är inget lätt uppdrag men ett avgörande sådant och här var det bara att sätta igång direkt med att kommunicera syftet med omläggningen av migrationspolitiken. Talangattraktion var något vi tidigt pratade om, det vill säga att möjliggöra migration som också bidrar till Sverige och svensk tillväxt.
Men plötsligt skedde en regeringsombildning och du blev istället pressekreterare för utrikesministern. Hur var den övergången?
Det är långt ifrån en självklarhet att man får följa med när en minister byter post. En politisk anställning som ministerns närmaste har är knuten till person och position, vilket gör att en anställning tekniskt sett upphör när en minister blir av med jobbet eller byter ministerpost. Då går det till lite som i en film, att man direkt får lämna ifrån sig tjänstetelefon, dator, passerkort och får samla ihop sina privata saker på kontoret innan man blir eskorterad ut från Regeringskansliet. Så ser förutsättningarna ut och så blev det för mina kolleger som inte följde med till Utrikesdepartementet. Jag fick frågan av utrikesministern om jag ville följa med henne till UD och valde att tacka ja till erbjudandet på stående fot. Det var såklart otroligt stort, ett ögonblick jag nog aldrig glömmer. På morgonen 10 september gick jag till jobbet på Justitiedepartementet där jag jobbade för migrationsministern och på kvällen, efter en mycket omtumlande dag, gick jag hem från jobbet på Utrikesdepartementet där jag jobbade för utrikesministern. Det blev en rivstart på et väldigt spännande och intensivt äventyr.
Vad minns du från tiden på UD?
Jag har så himla många fina, roliga och knasiga minnen. Det var en väldigt intensiv och oerhört spännande tid, det händer ju en del i omvärlden just nu. Att jobba på det sättet är inte ett jobb, utan en livsstil, men få förunnat ska också sägas. Under de första sex veckorna var vi i åtta länder. Dag tre på jobbet gick vår första resa traditionsenligt till Finland där vi träffade president Alexander Stubb och utrikesminister Elina Valtonen, som vi skulle umgås mycket med kommande månader. Efter bara tio arbetsdagar var vi i New York för öppnandet av FN:s generalförsamling, den så kallade UNGA-veckan, eller snarare den sjukaste versionen av Almedalsveckan du kan tänka dig eftersom alla är där. Det var nypa-sig-i-armen-läge att vara i samma sammanhang som Ursula von Der Leyen och Emmanuel Macron bland många andra, det var bara det att man inte hann nypa sig i armen. Utrikesministern fick också möjlighet att i enrum tacka USA:s president Joe Biden för hans personliga engagemang för vår Nato-anslutning, det var väldigt speciellt och jag hann surra lite med
hans pressekreterare. Jag bär verkligen med mig resan till Odessa i Ukraina, där vardagen pågick trots att flyglarmet när som helst kunde ljuda. Det var också oerhört starkt att träffa de ledare som kämpar för sin frihet, och därmed vår frihet, medan de samtidigt har ett pris på sitt huvud. Det tänkte jag ofta på när vi var i samma rum som den oerhört imponerande belarusiska oppositionsledaren Sviatlana Tsikhanouskaya, som tvingats till exil, och såklart också Ukrainas president Volodymyr Zelenskyj. Det blev många resor och framför allt många möten och samtal med människor om deras öden. Men jobbet är inte bara statsbanketter, statsflyg och toppmöten utan också interpellationsdebatter i Riksdagen, tidiga mornar i Nyhetsmorgon, sena kvällar i Agenda, förberedelser av talepunkter och intern koordinering och förhandling mellan regeringspartierna. Högt och lågt, men nästan alltid högt tempo oavsett.
Samtidigt som jag jobbade där kom också en ny politisk dramaserie på TV4, Doktrinen, vars huvudperson har jobbet som utrikesministerns pressekreterare. Det kändes ganska absurt att komma hem från jobbet och slå på serien om min arbetsvardag. Det fanns absolut en del likheter, men samtidigt ganska mycket fiktion som tur är. Så även med Dips på SVT.
Bild: Förberedelse 46 våningar upp på svenska FN- reppen inför Sveriges anförande i FN:s generalförsamling.
Vad har du för tips för någon som vill arbeta i eller runt omkring politiken?
Jag tror att det gäller att förstå sig själv och sina egna drivkrafter för att kunna göra ett bra jobb för och med andra människor. Att jobba med politik kan ta många olika former och uttryck, och tur är väl det. Så det beror ju på vad man är intresserad av och så länge man inte vet det stensäkert så tycker jag det är en god idé att utforska fritt. Jag har gjort oerhört mycket kul, men jag är samtidigt säker på att jag har väldigt mycket roligt och utmanande framför mig. Jag tror mycket på att våga testa sig fram och ta chanser, men lika gärna våga hoppa av och göra något annat. Man vet aldrig vad tycker om eller klarar av förrän man har testat. Kliv in i en styrelse, ställ frågan, maila en politiker, gör praktiken i en politisk institution – eller gör något helt annat, men nyttja ditt nätverk.
Avslutningsvis, har du något drömjobb?
Det roliga och det fina med politik är att det finns så många olika nivåer, processer och institutioner som man kan arbeta med och i. När jag pluggade var jag väldigt intresserad av inrikespolitik, nästan uteslutande faktiskt. Några månader senare jobbade jag nästan uteslutande med utrikespolitik. Jag har nog egentligen mängder av drömjobb, och det är både i politiken och i näringslivet. Men jag får avsluta med ett politikersvar här – framtiden får utvisa!