Dikt
September
September är en vårmånad
nyhetens behag en värme lånad
Gula kronor vår sårbarhet skyler
så länge hösten oss inte kyler
Hösten väntar, hur länge än?
Vem värmer min hand i december sen?
Kronan skyler, så vad ska man tro
Om den sen faller försvinner min ro
Oktober månad, än större behag
I bröstet värmer ditt andetag
I sömnen spelar din sköna röst
den klingar som vårsång, inte som höst
Orden är vackra men hur ska jag tyda
en vänskaplig hand, mer kan den betyda?
Så märkligt det ter sig, som tiden står still
Jag längtar och vet nog vad jag längtar till
November sänker sin fruktade svärta
Regnet är hårt, hårt banka mitt hjärta
Mjuk är din blick, het är din panna
Jag hör dina ord och tar dem för sanna
Det viskas på stan om att vintern blir svår
men vem skulle frysa en blommande vår?
Kronorna brinner, de färgas av glöd
Tjockt strömmar blodet i lust och i nöd
December ljuva högsommarmånad
Värmen står bi, den tycks oss ej lånad
Kronan är fallen, grenarna bara
Jag vänder upp blicken mot stjärnorna klara
Som vi har letat, vänt tusen stenar
Njut nu min käre när lyckan skenar
Du vänt på mitt liv, vänt på mitt år
Jag stannar hos dig så länge jag får
Alexandra Eckerberg