Intervju
“Man kan inte bygga sin plan på hopp”
Intervju med Sveriges överbefälhavare Micael Bydén
Sverige går med i NATO samtidigt som ett krig rasar i vårt närområde. Frågorna är många. Foto: Benjamin Bengtsson
Rysslands krig i Ukraina har sagts vara materielkrigets återkomst, och det är ett krig med täta markstrider. Samtidigt så har Sverige ett försvar som ibland beskrivs som litet men vasst, och i ditt råd till regeringen om försvarets utveckling används orden “glest slagfält” om framtidens slagfält. Det vi undrar är: Är vi säkra på att det ser ut så? Är Sverige redo för morgondagens slagfält, eller måste vi ompröva givet lärdomarna från Ukraina, och finns det kanske fog för att ställa större fokus på just markstridskrafterna?
– De där frågorna är, de är väldigt relevanta i alla sina delar. Vi har ju en tradition av att stå själva under många många år när vi har tagit fram vårt försvar och vårt koncept för hur vi jobbar. Det handlar ju om att vi har tittat på Ryssland, hur vi förväntar oss att Ryssland ska agera, med vilka kapaciteter de har, med vilka storheter de har, och så har vi försökt bygga mot det. Och så har vi alltid i modern tid haft insikten att vi kommer att behöva slåss mot en övermäktig fiende, i numerärer så att säga. Volymer och numerärer, vi kommer aldrig att kunna möta det helt självt, den insikten har ju funnits. Och så har vi då en återgång till att kriget är tillbaka i Europa, så var det inte under ett antal år. Vi levde med neddragningar och reduktioner, vilket gjorde att vi har hållit ganska många många förmågor, vi har ju en förmågebredd, vi kan väldigt mycket, men vi har haft ett väldigt tunt försvar som man säger, inte uthålliga, utan mer byggt på många förmågor och på att vi ska va vassa.
Det vi ser då nu i Ukraina, det är ju dels en återgång kanske till någon form av traditionell markstridsförfarande. Vi ser också ett krig med extremt höga konsumtioner av militärt materiel, ammunition, bomber, artilleri i mängder och vi ser hur svårt det är att nå framgång. Och det är klart att det måste vi ta med oss i vår värdering längre fram. I och med ett försvarsbeslut 20 som vi fick med oss så kommer de större satsningarna på en försvarsmakt som behöver vara lite mer robust, mer uthållig. Vi behöver bli fler, vi behöver klara av att slåss under längre perioder. Det är där vi bygger fram, och det kommer vi att behöva ha i vilket fall, det vill säga oavsett om vi går in i NATO eller om vi står utanför så bygger det här på ett starkt nationellt försvar där vi kan ta så att säga första smällen själv. Den är väldigt viktig och det gör vi också inom ramen för det som är totalförsvar, stödet från civilt försvar till försvarsmakten kommer att vara avgörande.
Sen då till din fråga, tar vi med oss lärdomar. Ja vi gör det absolut, sen får man nog också vara medveten om att man får inte ta slutsatserna allt för långt. Bara för att man nu för kriget på det här sättet, i den här regionen, mot den här motståndaren, innebär det ju inte att man inte kommer att använda andra medel och verktyg mot oss den dagen det sker. Så det är klart att när vi ser en Putin som är villig att ta väldigt hög risk, en Putin som, så som jag har sett senast idag här nu, som använder ren terrorbombning av det som för oss har varit skydda., Sjukhus, sjukvårdsinrättningar, ambulanser har ju blivit mer av mål, istället för att det är skyddat. Civilbefolkning blir mål, som skulle vara skyddade av krigets lagar, Det är ju någonting som vi verkligen måste ta med oss. Nu fick du liksom en bred pamflett här av olika delar, men dina frågor, det är sånt som vi funderar väldigt mycket på själva nu, när vi går in med ett nytt militärt råd
Kan du, får du, säga något om vilken typ av information vi får om de vapensystem som vi skickat till Ukraina?
– Ja, vi försöker att följa det här så gott det går, men det är ju också så att vi är inte på plats. Den rapportering vi får den bygger på att Ukraina själva vill lämna ifrån sig information, och vi får det, men det är inte så att vi finns på plats och följer det här dagligdags. Men vi vet ju att till exempel ett system som stridsfordon 90 är väldigt, väldigt uppskattat. De tillfällen när de har fått utslagning av fordon så ser de att de har ett skydd som är väldigt bra. Trots att man blir hårt åtgångna så klarar sig personalen. Så den typen av återmatning får vi.
Har svensk försvarsindustri förmågan att täcka de behov som uppstår när vi både skickar stöd till Ukraina och rustar upp i Sverige, och hur påverkas vi av eventuellt NATO-inträde?
– Det finns en utmaning just nu, och nu är det då inte bara just svensk försvarsindustri utan försvarsindustrin generellt har svårt att nu rampa upp produktionen i den takt som behövs, och man behöver också stöd i avtal eller i kontrakt för att säkerställa att man ska våga öppna upp mer produktionslinjer av olika typer, av vapensystem och ammunitionseffekter. Så just nu så är nog svaret nej, det är inte givet att försvarsindustrin klarar av det, men det här är ju också ett område som man tittar på väldigt väl, försöker hitta vägen fram med försvarsindustrin. Att vi kan fortsätta att stödja Ukraina med det de behöver, och samtidigt då kunna fylla på med det vi donerar och lämnar ifrån oss.
Vad blir skillnaden när vi går in i NATO? Ja, jag svarade lite grann på frågan innan, det vill säga, vi behöver fortsätta ha ett starkt nationellt försvar, men det kan ju också vara förmågor som NATO ställer krav på att vi ska ha som vi inte har på plats, att det förväntas att vi ska göra saker där vi inte riktigt har sett det. Men vi bär ju också in sånt som man kanske inte har förväntat sig att vi ska göra, så här blir det en dialog med NATO längre fram. Vad är det vi ska bidra med tidigt, och vad kan vi bidra med längre fram?
Givet den politiska utvecklingen på sistone i just den här frågan, vad kan och bör försvarsmakten göra för att stödja polisen, vilka risker finns det?
– Man ska komma ihåg att vi gör rätt mycket med polisen redan idag. Det finns fyra stycken lagar eller förordningar som styr det här, och det där kan man slå upp, men det handlar om att det finns en stödförordning, det finns en lag om skydd vid olycka, det finns en helikopterförordning, och så finns det en lag där vi ska kunna stödja polisen vid händelse av terrorism. Där gör saker. Polisen hemställer om vårt stöd, och med befintliga resurser så går vi in. Vi gör en hel del saker på den operativa nivån, mer idag än vad vi gjorde bara för några år sedan.
Vad det handlar om är att, först och främst, så måste det här ju bygga på polisens behov. Det är inte så att försvarsmakten på något sätt är klokare än vad polisen själva är om vad de behöver, utan nu, nu får vi en uppgift, vi fick den idag, jag har inte sett den ännu, men enligt uppgift så fattades det beslut idag om en gemensam uppgift för polisen och försvarsmakten, där vi nu ska hitta former för samarbete mer än det vi redan har gjort. Och den dialogen, den är vi redan igång med mellan våra myndigheter. Så dels vad vi kan göra inom nuvarande lag och förordning, regelverket, och också vad vi behöver få ytterligare för styrningar för att kunna jobba ihop, så det pågår.
Foto: Benjamin Bengtsson, Appell
Försvarsmakten är en organisation som, likt många organisationer, kräver och bygger på ordning och reda, samtidigt så måste man utvecklas och följa med tiden, ser du att det finns någon konflikt där? Vi fick den här frågan från en läsare som nyligen gjort värnplikten, han hade tänkt på det här, grubblat på det här. Så vi undrar, ser du också den här konflikten, mellan å ena sidan ordning, stringens, å andra sidan öppenhet för nytänkande och utveckling? Och hur jobbar man med det?
– Jo men, om jag ska ta ett exempel, nu vet jag inte om jag träffar riktigt rätt i svaret här, men vi är ju en organisation som under väldigt många år jobbade under en situation med neddragningar och reduktioner. Vi hade massor av tid men vi hade bristande ekonomi och kunde inte göra så mycket åt det. Så vi har ju byggt ett system och ett sätt att jobba som gör att vi kan hålla på rätt länge, vi kan förfina och vi fortsätter, det spelar liksom ingen roll om vi blir klara idag eller nästa vecka, om jag ska vara lite raljant. Nu är ju ekonomin på plats, och ambitionerna och kraven är höga i och med försvarsbeslut 20. Det vill säga tiden är knapp, ekonomin är på plats. Helt annat mindset, helt annat sätt att jobba, och den här förändringen för oss, den är svår, den är jobbig, Många är ju i min egen generation, vi är ju uppväxta under en annan tid, och det är väldigt svårt att frigöra oss nu från de metoder och rutiner och regelverk som vi har satt upp internt. Så är det det som han är ute efter så kan jag säga att vi har att jobba med här, och alla de goda exemplen och personer, eller mina medarbetare och chefer som vågar ta initiativ nu för att få fart i det här, det välkomnar jag å det varmaste.
Kommer mänskligheten någonsin att få se en värld utan krig?
Ja den där frågan, jag… Om vi går tillbaka bara några år. Ni tillhör ju en ung generation. I hela min uppväxt, jag är född på sextiotalet, så kan man ju säga så; då var det kallt krig, och det var terrorism under någon period, och det kalla kriget fortsatta, men längs resan där så blev ju världen, får man då säga, bättre och bättre, mindre konflikter. Vi gick ju så långt här så att vi såg ju, man får nog inte säga den eviga freden, men vi tog ju det så långt så att vi monterade ner mycket det militära försvaret och egentligen hela det civila försvaret. För uppfattningen var ungefär som du nu frågar; ja men det kommer inget krig igen, det är liksom, det finns inga former för det, eller vi sitter ihop på ett annat sätt idag i världen så att ingen kommer att dra igång något.
Nu är kriget tillbaka i Europa, och det kan jag säga, det är nog ett uttryck som jag aldrig trodde på, eller kanske hoppades på, att jag inte skulle behöva ta i min mun under min tid i det här jobbet. Men att gå tillbaka nu från det, resan är väldigt, väldigt lång. Det är snarare fler konflikter som ligger och bubblar än att vi ser att många försvinner bort då man hanterar dem på ett sätt så att vi kan säga att vi är fria ifrån dem. Det är väldigt många saker som händer, det är militära hot och konflikter, det är konflikter som finns där på grund av terrorism, på grund av grov kriminalitet. Vi ser ju uppblossande konfliktytor kopplat till miljö och klimat, man får inte glömma det alltså, det är ju lite grann en konkurrens om resurser på ett sätt som blir mycket mycket påtaglig. Så när det händer någonting så går det väldigt snabbt. Verkligheten har en tendens att överträffa alla scenarier som vi övar emot eller förbereder oss för. Så det är en ganska dyster bild generellt sett, men då är jag tillbaka alltså, man kan inte bygga sin plan på hopp, men samtidigt så måste det ändå vara så att hoppet, det måste vara det sista som överger oss, för att, överger vi det, och inte tror på att det ska kunna bli bättre, då hamnar vi i en väldigt svår situation. Så det här är, det här är tufft.
