Intervju Utbyte: Elias Klose

Bild: ”Monster buildnings” i Quarry bay, Hong Kong

Varför utbyte?

Jag tror att jag som lundensare hade ett behov att bo någon annanstans. Jag har rest mycket, men inte på samma sätt som med utbyte. Man kan komma långt bort hemifrån och ändå vara privilegierad med CSN, så jag tog chansen även fast jag insåg att det skulle vara lite klurigt.

När bestämde du dig för att det var utbyte du ville göra, redan första året eller fick du ett ryck när antagningen öppnade?

Redan på första infomötet i termin ett var det mycket, eller nästan uteslutande, frågor om utbyte eftersom att PPE- programmet saknar den “utbytestermin” (fria termin) som många andra program har. Redan då började jag fundera på att det ändå skulle vara skoj. Min exflickvän hade varit på utbyte och många av mina kompisar så jag hade fått bra intryck, så det började redan där. 

Okej så i termin tre valde du neken som fördjupning?

Ja, jag var ganska likgiltig inför filosofi, stats och neken. Jag tyckte att allting kändes intressant och kul. Så, eftersom tipset från institutionen var att välja nationalekonomi, att det skulle vara smidigast vid ett utbyte, så valde jag det.

Hur hittade du ett universitet?

Det finns en hemsida från universitetet där man kan filtrera och söka för de program och kurser som man väljer (Solemove). Sen upptäckte jag typ två dagar innan sista ansökning att universitet och programmet måste ersätta de kurser som man läser i Sverige. Då blev urvalet mycket smalare. I fortsättningskursen för neken tror jag det var ekonometrikursen och mikrofortsättningen. En av dem (mikrofortsättningen (red anm.)) kunde man plugga sin sjätte termin innan man skrev sin kandidatuppsats här i Lund, så det var inte helt på liv och död. Men de andra kurserna finns inget krav på innehåll, förutom då att de ska vara högskolepoäng i nationalekonomin. Så efter denna insikten så brevväxlade jag med syven, Mårten, där han fick “okeja” eller avslå. Så tillslut blev urvalet ganska litet, Sydamerika gick helt bort tyvärr.

Hur gick antagningsprocessen till? Betyg, personligt brev?

Det är nog ganska svårt att komma ut på utbyte, men det beror helt på vad man väljer. Jag tror att Australien har högst tryck av alla. USA kan också vara svårt och det blir ganska svårt i och med att det är så begränsat och snävt med kurserna. Men mycket läggs nog på det personliga brevet. Man får frågor som är mallskrivna, där man får svara på hur man kan vara en god representant för Lunds universitet, vilka kunskaper man kan ta med sig och varför man vill åka på utbyte över huvud taget.

Det blev tillslut Hongkong?

Ja precis, Sydamerika gick bort, Europa kändes för nära, i Asien så var det Singapore, Taiwan och Hong Kong som fanns kvar. Singapore hade jag varit i innan och omvärldsläget i Taiwan kändes inte helt tryggt så det blev Hong Kong. Jag kom in på Hong Kong University of Science and Technology (HKUST).

Hur funkade det med boende, kurser och system väl på plats?

Väl på plats så kom jag till mitt studentrum som universitet hade fixat åt mig. Jag vet att det inte är så överallt och hyrorna i Hong Kong överlag är väldigt dyra, så det var ändå skönt att få ett rum. Det tråkiga var att rummet var helt fullt av mögel och fuktskador så det var egentligen det första problemet jag behövde ta tag i. Man insåg att det är ganska lyxigt att bo i Sverige. Boendestandarden är betydligt högre här hemma. Men efter mycket tjat och slit så lyckades jag ändå byta upp mig till ett betydligt trevligare rum. Det var ändå en av mina största lärdomar att det är inget som har min rygg utan man får själv ta sig i kragen och kämpa lite. 

Likaså var det med kurserna. I Hong Kong har de ett helt annat system. I Sverige behöver man bara anmäla sig till kursen eller om man söker med betyg har man någon aning om man blir antagen eller inte. I Hong Kong blev man typ slumpmässigt antagen till kurser. Blev man inte antagen fick man gå kurser och hoppas att någon hoppade av. Så det blev stressigt, särskilt när jag inte kom in på varken mikrokursen eller på ekonometrin. Jag visste inte hur det skulle gå med CSN eller plugget hemma om kurserna brann inne. Men precis som med rummet så tog jag mig i kragen och mailade massa med Pontus (Hansson, studierektor Nationalekonomiska institutionen) och Mårten (Wallette, SYV). De var verkligen hjälpsamma och tillslut så löste det sig med de obligatoriska kurserna och högskolepoäng. 

Bild: Rummet på campus

Var det lätt att lära känna staden, träffa folk och få ett nytt umgänge?

Jag kände att det ändå gick ganska snabbt. Man lärde sig vilka bargator som var nice och vilka som var . Redan ganska kort in i perioden försökte jag få DJ-gigs på ett ställe som jag blev rekommenderad av en vän. Klubbchefen på stället blev lite av min guide, så man kommer lätt in i staden och träffar bekantas bekanta som sedan drar en till ett nytt ställe.

Jag kom ihåg att redan första dagen så drog några i min korridor med mig till en freeflow-bar, Mr Wongs, som var ett riktigt utbytestudentställe. Men ju mer man kom in i staden desto mer pittoreska och intressanta ställen kunde man hitta. En kväll nere på den största bargatan i Hong Kong hängde vi med en filippinsk “pimp”, som officiellt jobbar som show director på Disneyland. Han tog oss upp till ett hemligt nepalesiskt ställe längst upp i ett bostadshus på antingen sjunde eller åttonde våningen, vi drog i båda dörrarna, och när vi till slut hittade rätt var det mycket riktigt en restaurang. 

Det kändes hela tiden som att man låste upp nya ställen. Hong Kong har verkligen ett bra nattliv. Det finns festivaler, technoklubbar och verkligen allt man kan tänka sig egentligen. Nu i veckan blev Barleone, en italiensk bar, utsedd till världens bästa. Jag lyckades faktiskt ta mig in där genom en gammal Franzén-kock som jag träffade på Soho House, så det var väldigt kul.

Bild: Bar i gränd

Är Hong Kong Asiens New York?

Ja, det skulle jag nog säga. Det ligger på två halvöar så det är en relativt liten men extremt kompakt stad. Man lär sig nästan utan och innan på 3-4 månader. Det har också det här stökiga som New York har och dessutom den internationella influensen, det var ju länge var en brittisk koloni. Men jag tror det finns få stora städer som har just naturen, stranden och staden så nära, att man på en dag kan dra en hike ner till stranden för att sedan vara på nattklubb inne i någon gränd.

Bild: Utsikten från campus

Hur var det med kulturkrockar, att ändå studera och bo i Sydostasien?

Jag hade en roomie som var från Hong Kong. Han kom hem kl 8 på morgonen efter att han pluggat på universitet hela natten, så kanske han var där i 3-4 timmar för att ta igen lite sömn. Det var ganska tydligt att de inte alls har samma tanke med sömn, vila och mat för att må bra och få bra resultat utan det kändes mer som att studiekulturen var att plugga, plugga, plugga. Jag var mest där för att lära känna stan och komma till ett nytt land. Generellt så var det attityden hos skandinaver, medan studenter från Sydeuropa, Sydamerika och kanske främst kantoneser och asiater verkligen var där med ambitionen att få ett bra jobb och ge tillbaka till sina familjer som spenderat mycket pengar på dem. 

Som sagt är pluggkulturen helt annorlunda. I vissa kurser kunde man få poäng för att räcka upp handen, för det var nog ovanligt där. Antingen att de var rädda för att sticka ut eller inte kunna någonting eller bara en kulturell skillnad så där, för det var nice för oss skandinaver.

Kände du av den politiska vibrationen?

Ja, absolut. De gånger man tog upp det vände sig folk om och kollade runt omkring sig. Men det var ändå vissa som på någon bar i en gränd valde att snacka om det. Jag fick det förklarat för mig som att anledningen till att folk är tysta är för senaste gången de sa något blev de fängslade eller deporterade. Så absolut, det är ett känsligt politiskt läge.

Bild: Kinesiska muren

Var det värt det?

Ja, även fast jag tyckte att Neken var tråkig att skriva kandidat i så är utbytesterminen det halvår jag lärt mig mest på. Kanske inte i skolan men allt runt omkring. Jag känner mig mycket tryggare i internationella och professionella sammanhang. Erfarenheten med att man är utelämnad och måste själv lösa saker tar jag verkligen med mig. Jag tror också att det är en bra merit att ha. Just nu funderar jag på att söka lite tjänster på UD och då tror jag verkligen att det är ett plus i kanten att ha gjort ett sådant äventyr. Så jag tycker verkligen att alla borde åka. Man kanske får bråka lite med programansvarig, men det är det värt.