Opioidkrisen på språng?
Mathilda Tingemar Löwegren
Assorted pills, Wikimedia creative commons 3.0
Det ser bara ut som högar av tyg som ligger utspridda här och där vid sidan på trottoaren, men när du närmar dig klädhögarna ser du de härdade ansiktena som sticker fram mellan tyglagren. Blad av foliepapper blåser förbi i vinden, och nålar knastrar som tallbarr när du traskar förbi, händerna i fickorna, med ögonen fäst på en punkt i fjärran för att inte möta deras vädjande blickar. De lyckliga få har tält där de kan gömma sig från novembervinden som biter tag i de övriga som ligger och huttrar. Skakande händer sträcker sig efter pipan– de som lyckas få tag i den får somna in stillsamt inatt– de som ligger vakna får hålla fast i tron om att de får se morgonsolen än en gång. På morgonen går folket på väg till jobbet, muttrar över sitt äckel och blänger på honom som nyss tagit en ‘hit’ – men som tur hör han inte– han har nått nirvana.
Fentanyl har tagit San Fransisco i sitt järngrepp, som så många andra städer. Högermedian har dock utnämnt just San Fransisco som sitt främsta exempel för varför vänsterliberalismen kommer leda till landets armageddon. Självfallet är det inget sammanträffande att opioid krisen är som värst i San Francisco; lobbyisterna som hållit huspriserna skyhöga, och expanderingen av de nya stora techbolagen, har tvingat lokalbefolkningen som inte tjänar lika mycket ut på gatorna. Ägarna till de hus som ser ut över San Franciscos silhuett mot havet, har gått samman med en kampanj för att förhindra byggandet av skyskrapor som kan skymma denna fina vy. De gamla opraktiska, men vackra byggnaderna som potentiellt hade kunnat bytas ut till nya höghus är ju också en förtäring av historia och vackert hantverk. Därför är det hög efterfrågan på de lägenheter som finns, med en ökande befolkning, och ökande importerad arbetskraft.
Medelsnittet på månadshyran på en enrumslägenhet i centrum som ligger på $2,655, 113% över den nationella medianen (Zillow), symboliserar techvärldens rannsakning av staden, som nu bara lämnat remsorna kvar– otillgängliga för de som behöver dem mest. Efter Covid-19, då alla arbetarna fick jobba hemifrån istället, fick techjättarna insikten om att man kan fullständigt hoppa över de påkostade kontoren. De slutade fullfölja de dyra nybygg för att hysa ’tech bros’ som då hade börjat utgöra en allt större andel av stadens befolkning. Nu med hyror som tripplat men med en minimilön som hållit sig densamma, finner sig även tryggt anställda utan bostad då hyresvärdarna fortsätter att höja hyrorna för att matcha marknadspriset.
Folk har alltså åkt ut på gatorna, och november ser tufft ut då vintermånaderna markerar början på regnsäsongen. En fuktig och kall månad ligger framför de som inte lyckats fly undan staden eller av någon anledning stannat. En av dessa anledningar inkluderar fentanyl. Detta är inte på grund av att San Fransisco bara har en extra stor törst för kemiskt framkallad eufori– hela Amerika har förtrollats av opioidernas dragningskraft.
Det kan vara enklare att tänka på fentanyl som den fattige mannens drog– detta obscena inhalerande är endast för de som inte har råd med de läckra grejerna längre. Oxycontin är för de som har pengar eller tillgång till Medicare, och är inte lika vulgärt som att sitta med foliepapper och låga för att få det i sig. Det kommer i fin och smidig piller-form och skrivs ut som vilket annat smärtstillande som helst, så att inte bara mormor kan ta det för sin ryggvärk, men lillebror kan också ta det för sin stukade tå. Oxycontin är nämligen bara en annan form av en opioid– likt morfin så suddar det ut smärtor och ersätter det med en känsla av fullkomligt välbefinnande.
Opioider har en negativ klang, men de är ju trots allt nödvändiga– de behövs för att göra operationer och kroniska smärtor hanterbara. Dock, när det sedan sprutas in patienter som inte är vana vid drogberoendets cykel och spåret av abstinens som opioider lämnar efter sig hotar att komma ifatt; sitter ett recept för Oxycontin fint. Men när receptet går ut, Medicare inte täcker längre, och det blir för dyrt, vänder man sig till billigare och mycket starkare alternativ som heroin och fentanyl.
Torsdagen den 26 oktober 2017 förklarade president Trump officiellt opioidkrisen som en ”nödsituation för folkhälsan”. Sedan dess har dödssiffran bara fortsatt att stiga. Opioider var inblandade i 80 411 dödsfall i överdoser 2021 (CDC) och tar mer en 136 Amerikaners liv varje dag (NCDAS). Fox News frossar i den allmänna fasan och sprider klipp på folk som tuppat av i gatan med pipan i handen och anger de blåa som orsaken till den fasansfulla epidemin. De blå fingrarna pekar dock tillbaka med liknande gester och gormar om hur de rödas ekonomi har lett befolkningen till pipan. Men man måste fråga sig; hur hamnade Oxycontin som så uppenbart är beroendeframkallande på apotekens hyllor från första början?
OxyContin utvecklades och patenterades 1996 av Purdue Pharma L.P. och var ursprungligen tillgänglig i 10 milligram (mg), 20 mg, 40 mg och 80 mg tabletter. En 160 mg tablett blev tillgänglig i juli 2000. Men historien av konditionering började egentligen mycket tidigare än så; Valium var Purdues första läkemedel som slog succé.
Valium var ett ångestdämpande medel som endast skrevs ut till dem med recept, men med Purdue Pharmas nya ägare, Sackler-familjen, så fick det en drastisk förändring. Man såg den potentiella lukrativa sidan av läkemedelsindustrin och för att öka avkastningen ändrade man marknadsföringen till att rikta in sig på dem med “psychic tension”. Psychic tension var ett påhittat fenomen för att utöka sin demografi– Valium var ett botemedel för de symptom som passade in på vem som helst med en dålig dag.
Efter Valium introducerades MS Contin som riktades in på cancerpatienter och patienter i palliativ vård, och dök mer in i sfären av morfinbaserade smärtstillande. På grund av den korta livstid den medelsnittliga patienten hade kvar, så uppenbarade sig inte läkemedlets beroendeframkallande natur. Men trots att Purdue Pharmas opublicerade studie visade på 13% risk för beroende, hölls det dolt för allmänheten när de fortsatte påstå att risken snarare låg på 1%.
Trots deras målgrupp började de redan då försöka utvidga annonserna för att inkludera allmänheten. Det började dock brinna i knutarna när patenten närmade sig sitt slut och sluttande marginaler hotade att sänka Sackler familjens stigande stjärna. Som lösning introducerades Oxycontin, där morfinet bytts ut mot det uppfattade mindre vanebildande ämnet oxycodone, som konträrt till uppfattningen var 50% mer beroendeframkallande. Nu uppenbarades Sacklers marknadsföringsgeni. Med det nya namnet som inte associerades med cancerpatienter och skruttiga gamlingar på dödsbädden, kunde Purdue expandera sin kundbas till alla som haft plågsamma smärtor och åkommor. Och för att få sitt recept utskrivet av så många läkare som möjligt organiserades farmakaevenemang där alla sorters läkare och hälsoexperter bjöds in för att främja hälsoindustrins förmån. Ironiskt nog, vid höjden på kontroversen kring Oxycontins effekter på samhället släpptes det ett Oxycontin-gosedjur för att uppmuntra iden om att smärtstillandet främst är för den allmänna människans bekvämlighet och komfort.
Denna fräcka respons räddade uppenbarligen inte företaget då de 2007, som en del av en enorm uppgörelse, erkände sig skyldiga till att ha vilselett läkare och patienter om läkemedlets effekter; konspirerat för att bedra Amerikanska staten och bryta mot anti-kickback stadgan. I skadestånd fick bolaget betala $634 miljoner för att släta över massgraven de byggt sitt multimiljardföretag på och ge sitt löfte att sluta uppmuntra Oxycontin till läkare. Det säger sig självt att de fortfarande tjänar ofantligt mycket pengar då doktorer fortfarande fritt skriver ut det till sina patienter– patienter med dålig ekonomi som riskerar att bli beroende när Medicare slanten ryker och vänder sig till billigare alternativ när abstinensen smyger fram med bakslag. Återigen främjas cykeln av hemlöshet i Amerika.
Tro inte att vi i Europa är immuna mot Sackler familjens närmanden; Purdue är nämligen bara den amerikanska motsvarigheten till ett läkemedels imperium. Vi i Europa känner de som Mundipharma. Det är ett privat aktiebolag med en omsättning på 274 miljoner euro i 2021, som talar till skalan på företaget. Mundipharma är en av de flera företagen som introducerat opioider till Europas läkemedelsindustri och just nu pågår en stor push för att väcka Europas läkare till effektiviteten av smärtstillandet.
Ännu större läkemedelsevent organiseras med föreläsare som tjänar mängder via “honorar för expertis” och stöd för resande till de olika konferenserna och evenemangen, och baserar sina föreläsningar på redogörelser från deras egna studier som finansierats av stora läkemedelsföretag. Dessa inkluderar Archimedes, AstraZeneca, Grunenthal, Norpharma, Pfizer, Mundipharma och många fler– många av dem som huvudsakligen producerar opiatbaserade smärtstillande.
Just nu utreds ett fall i Italien där Mundipharma misstänks ha betalat mängder till en välkänd smärtläkare, Dr. Guido Fanelli, för att ha uppmuntrat deras smärtstillande. Det är dock knappast lönt att utreda då det är enkelt att hitta de 51 149 betalningarna som Mundipharma har gett till hälsoexperter i Frankrike inom bara de senaste fem åren, som står nedskrivna på öppet dokument på grund av Frankrikes lag stiftelse kring transparens inom sjukvården.
Den senaste europeiska narkotikarapporten (EMCDDA, 2023) uppskattade att över 6 100 dödsfall som involverade en eller flera olagliga substanser rapporterades 2021 i Europeiska unionen. Detta är till och med en underskattning på grund av rapporteringsförseningar och andra begränsningar.
Dödsfall relaterade till mediciner, såsom oxikodon och tramadol, kan ses på rapporten, speciellt framträdande i Frankrike och Nederländerna där Mundipharmas satsning spekuleras att vara som mest. Dödsfall i samband med fentanyl och dess analoger rapporteras dock sällan och kan underskattas i vissa länder. Mer än 8 av 10 överdosdödsfall involverade opioider i länder i norra Europa och det har uppenbarat sig en positiv trend i överdoser över 35, en trolig koppling till de som får recept för smärtor i sina senare år.
Tydligen är vi i Europa minst lika fångade i ‘Big Pharmas’ förtrollning, och en naturlig frågeställning som uppenbarar sig är “varför styr ekonomisk vinning över vår hälsa?”. De flesta stater har något sorts välfärdssystem för sjukvård– i fallet för USA fångar Medicare en majoritet av Oxycontin brukare. Med dessa skattepengar inströmmande, kan Purdue pharma, uppehålla sina höga priser utan att behöva oroa sig för förminskande efterfrågan. Det säger sig självt att de olika regeringarna, både i Nordamerika och Europa, spelar en stor roll i att uppehålla detta status quo som gynnar multimiljardärerna som sitter i styrelserna på dessa läkemedelsbolag. De rikare blir rikare, och den allmänna människan kläms mellan dessa och statens icke-transparenta förhållanden med privata företag.
Ger San Francisco oss ett smakprov på hur det hade kunnat se ut på Europas gator ifall mönstret vi ser fortskrider? Time will tell.
