Söndagskrönika
Angående PPE-debatten i Lundagård och den akademiska friheten
Niklas Helenefors
Lund Students for Palestine (LSFP) utanför Kungshuset i Lundagård. Bild: Niklas Helenefors
Meningsutbytet mellan Benjamin och Fredrik på Lundagårds debattsida har gett upphov till en viktig och aktuell diskussion angående politisering av våra universitet och dess konsekvenser. Bägge skribenter har presenterat starka argument som förtjänar att reflekteras över. Detta är extra aktuellt med tanke på universitetskanslersämbetets (UKÄ) nyligen utgivna rapport angående hotet mot den akademiska friheten.
Benjamin problematiserar politiseringen av universitet. Han varnar för att detta är en totalitär riktning där politiska ideologier genomsyrar alla aspekter av livet. Han gör en poäng av att universitet traditionellt kämpat för att upprätthålla ett oberoende. Fredrik, å andra sidan, menar att ställningstaganden är nödvändiga för att motverka orättvisor och förändra status quo. Han menar att politisering inte bara är oundvikligt utan även önskvärt när det gäller att belysa och bekämpa samhälleliga orättvisor.
Bägge två har goda poänger. Benjamins definition av ett totalitärt samhälle kan däremot ifrågasättas. Traditionellt associerar vi totalitarism med diktatoriska regimer som styr alla aspekter av samhället. Även om det finns en poäng med att politisering av institutioner kan leda till en typ av “frivillig” totalitarism, är det viktigt att skilja mellan mångfald av politiska åsikter och ett tvångsmässigt införande av en enda ideologi. Att studenter uttrycker politiska åsikter och kräver förändring är i sig önskvärt i ett öppet och demokratiskt samhälle.
Vad jag vill lyfta som något av det viktigaste i denna diskussion är den akademiska friheten som bör beröra personal vid universitet och alla studenter i dess lärande. UKÄ har genomfört fallstudier med syftet att undersöka lärosätens arbete i att värna och främja den akademiska friheten. Vad nästan alla lärare, forskare och doktorander var överens om är den viktiga rollen den akademiska friheten spelar i att skapa en arbetsplats med goda förutsättningar. UKÄ benämner det som “en knapp tredjedel” upplever att deras akademiska frihet är utmanad. I mina öron låter en tredjedel som en för stor grupp lärare, forskare och doktorander. På frågan om vad som utmanar den akademiska friheten nämns utomstående faktorer i hög utsträckning. Vad som är mest intressant i detta sammanhang är homogenitet och politisk påverkan inom akademien. I en intervju med projektledaren Caroline Tovatt nämner hon att det finns ökade förutsättningar för hot och drev mot akademien i det moderna samhället.
Är Fredriks ståndpunkt en uppmaning till drev och ultimatum för att påverka lärosätens ställningstagande enligt en egen världsuppfattning? Jag vill undvika att överproblematisera Fredriks replik men kommer oundvikligen in på dessa tankebanor. Trots goda argument om vikten av politiska ställningstaganden tycks argumentationen delvis bero på att han anser att demonstranternas krav och åsikter överensstämmer med den världsbild han själv delar. Med detta menar jag att omnämnandet av universitetets roll att motverka orättvisor syftar på händelser i mellanöstern. Detta är ett fullt rimligt ställningstagande, men riskerar att underminera den mångfald som jag poängterade som önskvärd i ett demokratiskt samhälle. Om universitet likväl andra institutioner uttalar sig efter de som hörs och syns mest riskerar vi att forma en ny typ av ojämlikhet där vissa åsikter dominerar och andra marginaliseras. Detta kan relateras till universitetspersonalens upplevelser kring homogenitet, drev och politiska påtryckningar som ett hot mot den akademiska friheten. Rörelsen mot ett frivilligt totalitärt samhälle kan vara relevant här, trots begreppets brister som Benjamin förbiser.
Universitet bör vara platser för öppen debatt och kritiskt tänkande, fria från påtryckningar. Detta innebär dock inte att universitet, olikt Benjamins ståndpunkt, bör vara helt opolitiska. De bör dock sträva efter att ge utrymme för mångfald och perspektiv. Politiska ställningstaganden måste ha sin plats, inte minst visar de demonstrerande studenterna detta genom ett åtråvärt engagemang. Detta ger dock inte uttryck för en allmän ståndpunkt hos studenter i Lund, och får inte ske på bekostnad av den fria forskningen och mångfalden i det akademiska samtalet.
I slutändan måste vi sträva efter en balans där universitetet är en plats för akademisk frihet och samhällsengagemang. Vi bör i allra högsta grad skydda dessa institutioner från att bli verktyg för en enda politisk agenda, samtidigt som vi erkänner dess roll i att främja rättvisa och jämlikhet. Det är genom att värna denna balans som vi kan säkerställa att vårt universitet förblir en plats för mångfald och oberoende forskning, samtidigt som de bidrar till ett rättvist och demokratiskt samhälle.
Denna artikel relaterar till Benjamins Bengtssons artikel och Fredriks Sjöstrands replik, samt fallstudierna gällande akademisk frihet, publicerat av UKÄ 2024-05-15
Appell och LPPES är politiskt och religiöst obundna, ställningstaganden i artiklar är skribenternas egna och ej föreningens.