I år Igen
Nyår kommer med löften om hopp, förändring, förnyelse och förbättring. Men för att ta sig till resten av det nya året, måste man först ta sig igenom ett fruset helvete. Januari. Den längsta och mörkaste månaden, som aldrig tycks ta slut. Dagarna smälter ihop och minnena från fyrverkerierna har bleknat sedan länge.
Snöstormen rasar utanför fönstret, jag ligger i mitt kalla rum och får allt färre anledningar att gå ut. Det är inget stillsamt snöfall, utan snöflingorna virvlar omkring och faller på ett underligt sätt, snarare upp än ner. Min tvätt ligger kvar i Ikea-kassen, min växt dör av törst. Allt som kräver omsorg skjuts upp till senare, som om även ansvar gått i ide. Själv drömmer jag om gamla blomsterkransar, knoppar som aldrig brast och min längtan efter solen.
Men det är långt kvar till sommar. Så jag sminkar mig, drar på mig lager efter lager och cyklar. Vi fryser, får punka, ramlar på gatan, men tar oss ändå till Malmö. Musiken dunkar, kroppar trycks mot varandra och äntligen blir jag varm. Dansgolvet är det enda stället man svettas på i januari, överallt annars fryser man.
När jag vaknar dagen efter tycks det vara en helt vanlig söndag. Ljuset är detsamma, kylan likadan. Men jag vet att idag är speciell. Det är äntligen februari och jag överlevde januari. I år igen.
Elsa Malmberg