Det förutsägbara Mjällby
”Litteraturen och fotbollen har en gemensam nämnare, det oförutsägbara. Om jag skriver ”att gud lever utomhus”, då kan du för 10 miljoner inte veta vad som kommer näst. Om jag sedan säger ”men han har nycklar till alla lås””. Citatet hämtat från Björn Ranelid i en VM-studio 2010 sätter fingret på fotbollens essens. Visst han balanserar som en elefant på en spindeltråd och det är som alltid med Ranelid en hårfin gräns mellan succé och fiasko. Oavsett är det perfektion när Ranelid slungar ut sig, ”under VM-finalen 1958 gjorde Garrincha exakt samma fint sex gånger på Axbom; icke desto minde visste Axbom, när eller hur den skulle komma”.
Men just nu lever jag i det förutsägbara. ”Mitt” lag leder allsvenskan, ”vi ” vinner SM-guld och jag är om två månader på en strand längs med atlantkusten när Lennart Johanssons pokal lyfts. Oavsett hur många bollar Viktor Gustafsson tappar ut till inspark, vet jag exakt hur planstormingen och de sönderklippta näten kommer se ut. Drömmen om det förutsägbara är elektrisk kanske för att den grundar sig i det oförutsägbara. När det oförutsägbara väl inträffat är det förutsägbara en strimma melankoliskt.
Jag minns när ramsan kom, ”jag hoppas att min dröm en dag ska bli sann, europamatch i annat land; vi vinner cupen eller allsvenskan, på bortamatch i Amsterdam”. Just då var det oförutsägbart, Mjällby hade året innan (2021) gjort en rekordsäsong med en femteplats i allsvenskan, alla bara väntade på att uppumpningen från Superettan skulle slockna. Men några år senare blev drömmen alltmer förutsägbar när Hammarby klagade på Strandvallens gräs och Mjällby var i cupfinal, i finalen var det förutsägbart nog ett annat gulsvart lag som stormade planen.
I de skara minutrarna betydde den där bollen allting. En minut har aldrig tickat långsammare och alla dina känslor hänger i luften utan någon kontroll. Det sprids vindar om att fotbollen skulle förlorat sin charm, att fotbollen sakta men säkert faller i marknadens klor, att Ranelids oförutsägbarhet helt enkelt är borta. Miljarder från Saudi och klubbkonglomerat förstör 150 år av gräsrotsrörelser. Att den lilla fiskarbyn i Hanöbukten skulle vara en nål i ögat, en externalitet från det vi på senare år fått vänja oss vid. Men Mjällby är inte motgiftet mot fotbollens marknadsorientering. Snarare en produkt utav den, om ekonomi och marknad är ”effektivitet gällande begränsade resurser”, ja då finns det nog ingen som slår Mjällby.
För vem kan påstå att marknaden inte är oförutsägbar och att när den komponeras med 22 spelare, världens största kulturutövning och begränsade 90 minuter; då kan det inte bli mycket bättre än så. Bergströmtröjan är på, vi vann inte cupen men vi vann allsvenskan och ett gulsvart Bernabeu är mer förutsägbart 2026 än att Bajen håller sig kvar.
Söndag klockan 12.30, just idag är jag stark, just idag mår jag bra.
Hugo Clarin