Demokratin hotad, när det tabu att ändra sig
Under Martin Wicklins intervju med Fredrik Skavlan på Studentafton fick den sistnämnde frågan hur det svenska medeielandsskapet har förändrats under hans år i Sverige. Skavlan upplever en utveckling mot ett samhälle där det offentliga samtalet blivit mer och mer infekterat. Han menar att Sverige på många vis liknar USA i det att människor ofta inte vill förstå varandra. Det råder alltså en brist på välvillighetsprincip.
Denna brist har inte bara varit påtagligt i traditionell media, utan även på sociala medier. Fenomen såsom rage bait visar hur lätt det är att skapa en frustration över oenigheter för den som vill. Rage bait går ut på att man med uppsåt försöker uppröra sin motpart genom att yttra överdrifter eller falsk information. Den fientliga inställningen mot meningsmotståndare har resulterat i en ökad polarisering. Skavlan anser dock att polariseringen i sig inte är något farligt. Det farliga, menar Skavlan, är när skräcken för oenighet gör att vi undviker att tala om vissa ämnen. Mot bakgrund av detta understryker han att SVT, i egenskap av Public Service-plattform, har en skyldighet att ha ett debattprogram, vilket han beskriver som tanken bakom produktionen av Skavlan och Sverige.
Debatt som medium är av värde för alla samhällen. John Stuart Mill betonade vikten av möjligheten att testa åsikter. Han ansåg att även impopulära åsikter ska få höras, eftersom de omprövar våra trosuppfattningar och lär oss försvara dessa. Genom debatt och diskussion kan man komma närmare såväl sanning som kunskap. Alltför ofta är det dock så att människor, trots debatt, inte omprövar sina åsikter. Att man vill stå fast vid sina åsikter, även när de tycks felaktiga, är inget mysterium. En person som förblir lojala sina trosuppfattningar ses som mer stabil och tillförlitlig. Dessutom kan en åsiktsändring ses som en förlust, ett slags erkännande om att man hade fel hela tiden. En sådan rigid syn missar dock det faktum att åsikters rimlighet beror på sakförhållanden, och när sakförhållanden förändras måste åsikter omvärderas.
För de som vägrar ge upp sina trosuppfattningar blir lösningen ofta att borra ned sig i sin position. Man stannar kvar i en ekokammare där det endast cirkulerar åsikter som man inte vågat ompröva. I den moderna svenska politiska historien finns det ett uppenbart exempel på detta – migrationsfrågan. En klar majoritet av partierna i riksdagen höll kvar sina röda linjer och vägrade att på allvar diskutera migrationspolitik. Det handlade dels om att ämnet uppfattades som obekvämt, och dels om att man inte ville möta skammen av att byta fot. Så småningom kom ett skifte, men i bristen på saklig debatt hade tiden gett utslag och ett högerpopulistiskt parti ökat sitt inflytande markant.
I en tid som präglas av en vad-var-det-jag-sa-anda så är det ett historiskt fiasko att Liberalerna inte lyckats bättre. Folkpartiet har alltid varit för NATO, kärnkraft och EU. Redan i början av 00-talet förespråkade Lars Leijonborg språkkrav för medborgarskap i syfte att förenkla den långsiktiga etableringen på arbetsmarknaden. Liberalernas senaste decennium har alltjämt kännetecknats av fiasko snarare än framgång. Man har varken kapitaliserat på ovan nämnda policypunkter eller skapat nya slagord anpassade till en ny tid. Idag är Liberalerna ett parti i identitetskris som förlorat alla associationer till partinamnets innebörd. Man har fått sin regeringsposition på bekostnad av att sitta i knät på Jimmie och besvarar katastrofala opinionssiffror med regleringar i ett tafatt försök att locka moderater och kristdemokrater.
På tal om Jimmie kan man konstatera att han tycks ha lyckats med konsten att ompröva sina principer utan att förlora väljarstöd. Jimmie har berättat att när han gick med i SD, så gjorde han det eftersom han var emot kärnkraft och EU (sure…). För några år sedan svängde han i kärnkraftsfrågan. På senare tid har han även börjat betona vikten av ett starkt EU, vilket bland annat uppmärksammades i SvD:s podd Politiken häromveckan. Detta tycks inte ha skadat partiets rykte, snarare tvärtom. Jimmie har nämligen på ett konsekvent sätt lyckats kommunicera att hans åsiktsändringar är grundade i förändrade sakförhållanden.
Under sitt samtal med Wicklin betonade Skavlan den inneboende föränderligheten i våra åsikter. Han beskrev hur den svenska debatten i flera frågor låter helt annorlunda idag jämfört med för femton år sedan. Detta bör dock inte ses som något negativt, utan snarare en naturlig följd av att samhället har förändrats. Att diskutera samhällets utveckling och acceptera tillkomsten av nya perspektiv är fundamentalt för ett sunt samtalsklimat. När motsatsen sker, och det blir tabu att ändra sig, hotas demokratin i sina grundvalar.
Douglas Johansson