Berätta om dig själv
Arbetsgivaren lutar sig fram och yttrar de välbekanta orden ”Berätta om dig själv”. Kandidaten förbereder sig för en kort biografi. Utbildning, yrkeserfarenhet och intressen. Det klassiska alltså. Men vad betyder det egentligen att tala om sig själv?
För Hegel är individen aldrig en isolerad punkt, utan en del av en större rörelse. Att tala om ”sig själv” är alltså omöjligt utan att samtidigt tala om världen, historien och relationerna som gjort en till den man är.
Med termer som ”jag är ambitiös, kreativ, disciplinerad och en bra fotsoldat” så plockar du egentligen fram kategorier som bara får mening i sociala sammanhang. Ambition existerar inte i ett vakuum. Du är inte kreativ om din musiklärare inte beskriver dig som det . Du är inte disciplinerad om din general inte har deklarerat det.
Programmet som du tog examen i eller på vilket universitet är meningslöst om individer i din krets inte värderar din nyförvärvade kunskap. Tänk dig en kandidat som har pluggat filmvetenskap vid Högskolan i Borås.
Självet är relationer. Din vän, din arbetskamrat, din lärare och din motståndare, allt detta är inte perifera tillägg till din identitet. Det är själva strukturen. Annars är det lite som att försöka se en färg utan ljus eller försöka höra ett ljud utan vibration. Du har ingen mening om du inte menar någonting till andra.
“Emin, berätta om dig själv”? Jag brukar svara med en enkel “Jag är son till mina föräldrar och vän till mina kompisar. Uppvuxen turk och naturaliserad svensk. Har aldrig lyssnat på Taylor Swift. Jag tycker ändå att Stalin var en stark ledare. Nej, jag sa inte det, jag sa-”.
Om de inte fattar det så är det typ mitt fel? Eller så förtjänar de inte mig. Jo, det är så. Det skulle berätta mer om mig än att säga att jag är ambitiös, “quick- learner” och att jag trivs under stress i alla fall.
Svensk Tiger is out.
Kutalmis Emin Kaplan